Lasse Eriksson är död. 61 år gammal blev han.
Han dog visst på scen, mitt under ett uppträdande.
Det är så märkligt med livet,
för döden lurar på oss alla och vi har sannerligen ingen kontroll över den.
Ändå lever vi på i våra liv som om vi vore odödliga och våra dagar var obegränsade.
Så klart. Hur skulle vi annars göra?
Låsa in oss i ett madrasserat rum och akta oss från morgon till kväll?
Då och då, när alla farligheter kryper för nära inpå,
när någon man känner blir allvarligt sjuk,
när någon går bort, eller när hot om ohälsa uppenbarar sig,
blir jag så vettskrämd att jag nästan inte vill vara med längre.
När jag varit livrädd tillräckligt länge brukar det
sluta med att jag äntligen slås av sanningen;
det kan hända vad som helst, när som helst.
Det ger mig en ödmjukhet inför vår existens.
- "On a long enough timeline the survival rate for everyone drops to zero."
/ Chuck Palahniuk, ur "Fightclub"
Eller,
- "Döden, döden",
som Astrid Lindgren sade.
I brevlådan, denna vackra dag. Så fantastiskt kul att få vara med på bröllop :)
På tallriken denna fredag-lunch; blomkålspuré med
halstrade skärbönor och ostronskivling toppat med lite fin parmesan.
