Full fart framåt

Oj, vilken dag igår. 

Maja fyllde sex år och vi kalasade från morgon till kväll. 

Först presenter på morgonen, sedan fyrishov med 

Mormor, Morfar, Gunnar och kusinerna. 

Så himla mysigt! Niki hade gjort chokladpannkakor och 

varm choklad som vi fikade tillsammans med tårta. 

Maja fick sen ännu fler presenter.

Sen badade vi i massor. Det är verkligen fantastiskt att vara i vattnet. 

Jag känner mig så hemma där. Fri. 

Efter en varm och skön bastu, stack vi och lunchade på stan

och handlade kalasmat på City gross. 

När vi äntligen kom hem, hade vi en timme på oss att riva igång ett 

kalas. Baka själv-pizza, skattjakt med godispåsar till alla, lekar och dansstop. 

VILKET LIV! Tio ungar både syns och hörs ordentligt. 

Lägger man till kalas-trumpeter, så blir det som det blir. 

Två timmar går rysligt fort när man har kalas. Vips så var det slut. 

När alla barnen gått hem och våra egna barn äntligen somnat, 

låg vi i soffan och spelade monopol på i-paden till midnatt. 

Mysigt. 

Födelsedagstårta. Fast, det verkar inte som om någon tycker om. 

Pizza-kalas.

Godisstund.

Å sen var kalaset över...

Denna natt för sex år sedan gör jag inte om...

Värkarna, vinterkräksjukan och den 40-gradiga febern kom ungefär samtidigt, 

 så här dags på kvällen, för sex år sedan. Fyyyy vad dåligt jag mådde. 

Jag ringde förtvivlat till BB och berättade att jag drabbats av kräksjukan och hög feber, 

och att förlossningsarbetet satt igång samtidigt, och frågade dem vad vi skulle göra?

-"Inte så mycket annat att göra än att komma hit. Till isoleringsrummet."

Eftersom Niki också var sjuk, och eftersom det alltid är jobbigare för 

män att vara sjuka, togs han först om hand inne på BB. 

Ipren och alvedon samt en brits till honom att däcka på. 

Sedan den havande kvinnan. På med sladdar och slangar, i med ryggbedövning

och så några timmars sömn när smärtan av värkarna slogs ut. 

Sedan en enda galen, 20 minuter lång värk. 

Sedan var hon hos oss! Dotter nummer två; 

världens finaste och klokaste Maja Leontina. 

Det har vänt!

Har ni sett ljuset?
Jag tycker tydligt att man kan märka att det faktiskt
vänt till ljusare tider igen. Det är vår i luften och vår
i ljuset. Härligt!
Hur tokigt det än är, i mellandagarna, innan nyår ens inträffat!

kommer och går

Vilken / vilka var det nu då som kommer sluta på form?

• Jo, Maria kommer att utbilda sig till PT under våren, och kommer därför lämna sin post som platsansvarig och receptionist. Förhoppningsvis får vi se Maria som instruktör och ev PT på form framöver. 

• Sandra R har blivit tvungen att flytta, och fått boende nordväst om Uppsala. Hon kommer inte kunna pendla till Knivsta för att hålla sina pass. Därför hoppas vi att allt går finfint för Sandra framöver och tackar ödmjukast för den tid som varit. 

• Anna B blir kvar ett tag till, men kommer troligen flytta till Nacka i vår. Även det blir för långt bort för att hålla kvar pass i Knivsta, som det verkar just nu. 

• Hanna kommer bli mamma i Mars, och kommer under ett tag i alla fall ha uppehåll från instruerandet. 

• Och slutligen; Danne har fått en unik möjlighet att starta upp ett eget PT-gym i Uppsala. Fantastiskt kul så klart för honom. Tyvärr innebär det att han inte har möjlighet att vara kvar på form längre, då allt det nya kommer ta all tid och energi. Vi kommer satsa på ett samarbete i så stor utsträckning det bara går och att bibehålla kontakten med en av Sveriges absolut bästa PTs. 

Små-trevligt

I stället för att vara ledig i mellandagarna,
så "små-jobbar" jag. Det är riktigt "små-trevligt".
Folk har tid! Tar sig tid att få massage och behandling.
Idag har jag träffat många kloka människor med intressanta
infallsvinklar på tex träning och hälsa.
Jag känner ofta att jag lär mig mycket medan jag jobbar.
Av de jag behandlar. Så även idag.
Trevligt OCH givande att jobba mellandagar, med andra ord.

Jobbigt

Bland det jobbigaste med att vara företagsägare med personal, är när folk slutar. 

Jag vet att jag som chef borde vara "proffessionell"

och se det hela ur ett större perspektiv. Och den dagen kommer kanske snart.

Men form är trots allt ett relativt litet och definitivt familjärt företag. 

Och jag tycker verkligen att det skär i hjärtat av blotta tanken på att 

jobba vidare utan vissa kära och långvariga kollegor. Fy, fy tusan :(

Men det finns så klart en fram- & en baksida med att ha duktiga

och driftiga människor runtom sig; förr eller senare går de vidare till 

större utmaningar och nya äventyr. Lika mycket som jag önskar dem 

all lycka och välgång framöver, lika otroligt jobbigt och trist känns det

i själen idag. 

Amusing Planet

Jag har fastnat på en fascinerande sida;
amusing planet. Den är full av helt makalösa bilder!
Ni kanske har hittat hit för länge sedan?
Om inte, kolla! Just sidan nedan är rätt intressant,
men gå till "home" och ta det från början.

http://www.amusingplanet.com/2010/07/hungry-planet-what-world-eats-by-peter.html

Julefrid är lättare före och efter själva julafton

Julaftonens finaste,

i kronologisk ordning. 

En väldigt mysig och fin frukost i ett nystädat hus. 

Hemgjorda polka-kolor. Faktiskt. De blev fina :)

Nybakade saffaransscones, philly, marmelad, ost, skinka...

...lax.

Sedan ut i fina skogen. 

Många roliga lekar; tex en julgodisorientering. 

Naturen har pyntat alla träd med skimrande, kristallklara droppar. 

Väldigt fint. 

Och den grönaste, fluffigaste mossan. 

Till slut kom tomten. Som barnen väntat på. 

Sen dansade vi ihjäl granen. Den välte 23 gånger. Tillslut såg den för eländig ut. 

Bara trasiga stackars ledsna kul-rester kvar, och några få barr. 

Idag var en strålande fin dag; mild och solig. 

Perfekt för en löptur. 

Avslutande med stigen längs sjön. 

Fin liten stad vi bor i, visst?

Kanske julens bästa?

Ooooh
My
God!

Det är här är såååå himla bra.
Kanske är just denna dag julens bästa?
Det brukar alltid bli något oväntat som blir det bästa och mysigaste,
sällan det självklara med klapparna, kalles jul och det där som var bäst
när man var liten.

Idag startade dagen med kaffe och pannkakor i lugn och ro.
Lite senare, en alldeles underbar löptur på ungefär en mil.
Mamma cyklade med som sällskap och vi pratade hela tiden,
om allt mellan himmel och jord. Så mysigt!

När vi kom hem från löprundan, stod Pappa i köket och lagade
julmat.
-"Kom och ta för dig."
Mmmmmm....
Nystekta köttbullar och nylagat rödkål efter en helt underbar löptur i duggregn.
Kan det bli bättre?

Sen hem och städa, städa, städa.
Niki anser inte att det är nödvändigt att städa till jul.
(Eller annars heller, haha)
Men det tycker jag.
Min kropp, min själ, hela jag behöver ha det rent och fint.
I alla fall ibland.
Framförallt till jul.
Herregud, städat extra fint till jul har väl folk hållit på
med sedan jesusbarnet föddes?

Så nu, efter flera timmars stor-städ, är det rent, fint och underbart skönt.
Klappar klara, maten lagad, träningen gjord. Ahhhh!

Niki, barnen och framor & farfar har varit på fyrishov och tokbadat under dagen,
så jag är dessutom hemma själv en stund, i detta tysta, lugna, rena och fina.
Helt enkelt underbart.
Lite jul, tillslut.

Statistiken

Min funbeatsida ser allt annat än bra ut nu, efter två veckor sjuka.
Fasen, min fina statistik är åt helskotta.
Dags att börja snygga till det hela.  Igår ett muskelpass med Hanna.
Idag en löptur innan den värsta träningsvärken satt sig i benen.

Dan före dan före...

Idag var min sista jobbardag före jul. 

En strid ström av patienter och några massagekunder.

Riktigt roligt och himlans trevligt med. 

Avslutningsvis en dubbelbehanling av duktiga 

personalen som jobbat hårt i höst och nu behövde lagning. 

Fina Maria och Danne på nålar. 

När jobbardagen var slut, blev det ett muskelpass med Hanna. 

Ett riktigt svinhårt, galet muskelpass. 

Jag hann tänka - hur skall detta gå? 

Maxad träningsvärk precis lagom till julafton? 

Sedan tänkte jag att det kan ju bli en riktigt fin julklapp det. 

"He bar å åk", som Stenmark hade sagt. 

Nu har vi, faktiskt, klätt granen och ätit en fin middag vid 

dukat bord. Ätit vid bord har vi inte gjort på länge. 

En sådan lyx. 

I morgon är det dagen före. 

Jag har planer på att bara njuta!

Var sak har sin tid

Nu fylls köket av den ljuvliga doften av.....hantverkare, spackel och målarfärg.
Nä, det blev inte mycket av det där med julpyssel i köket.
Ingen knäck, kola eller tryffel.
Och lika bra är väl det.
Det får bli ett annat år.
För fint i köket, DET blir det!
Så småningom.

I alla fall tog vi in granen i morse. Så stor och tjock och fin!
(Precis som Niki. Nä, nu skojade jag bara.)

Just nu är jag på naprapatbänken och inväntar eftermiddagens
patienter. Sedan stänger vi kliniken för jul.
Dock gott om tider i mellandagarna, så passa gärna på
att ta hand om er hos oss då. Naprapati, massage, mmmmm....

Nähäpp, nu är det dags att jobba :)

Restaurangen

Jag tycker att det är trist att restaurangen är historia.
Forms restaurang som sedan blev Spice som sedan lades ner.
Så många det är som nu saknar någonstans att ta en fika,
träffas över lunch eller bara hänga en stund; sitta och "jobba på café".
För att inte tala om ett ställe att ta en kaffe på väg till tåget,
eller ett ställe att hänga när tågen blir inställda. (Hela vintrarna alltså)
Vi ville fokusera helt och hållet på vår grund men var rätt nöjda över att
ha dragit igång en restaurang / café som fyllde ett tomrum i Knivsta.
Hade vi vetat hur det låg till, hade vi nog gjort allt vi kunnat för att
få dit någon annan som kunnat driva restaurangen vidare.
Nu gick allt väldans fort. En dag i Maj, medan vi var
i Kroatien på träningsresa, låstes dörren för gott.
Först nu, när ombyggnaden sker,
inser jag fullt ut, hur onödigt det känns. Trist liksom.
Något fattas i Knivsta. Igen!

Jag vill inte vara med

Hur kan man blunda? 

Unicef har också en strålande kampanj på gång. 

Alla som bloggar om den bidrar till insamlingen. 

Så här skriver de; Det pågår en tyst katastrof. 

En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. 

De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. 

De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. 

Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. 

Saker som UNICEFkan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Spinkavaldad

Så har årets juliga spin-kavalkad; en tioårig tradition på form, ägt rum. 

I år var vi fem som delade på uppdraget att underhålla

40 pigga cyklister i två timmar. 

Först ut vad Agneta, med ca 20 kg 

brandmanna-utrustning på sig. 

Kan tro att det var hett.

40 spinnare, strax före jul.

Sen kom snögubben Jacobina. 

Medan vi andra laddade i salen. 

Vissa gör vad som helst för uppdraget. 

Munken Gunnar lät lockarna falla. 

Sing Halleluja!

Sen var det jag. 

Eller, Lena PH kanske jag ska säga. 

"Mitt namn är Lena och jag tänker inte va tyst..."

"Jag syyyr min egna kläderrr. 

Och jag göööör mina egna spinningpass."

Final - med E-type! (Niki)

"Kärleken är evig när vi eeeee tillsammans <3"

TACK alla - 

instruktörer, deltagare och receptionister / kafekokare. 

En riktigt fin dag. 

Höstens "move 2 dance"

Glöggmys med formgänget

En kväll då vi träffas, alla vi som i vanliga fall går i skift. 

Forms personal;  ett gäng med fantastiska människor, 

alla med en gemensam nämnare; viljan och glädjen 

i att jobba med hälsa, rörelse och friskvård. 

Så himla mysigt! 

Vi släckte ner, dukade fram glögg, russin, mandlar, 

pepparkakor med ädelost, rödbets- och chevre-snittar, 

melon, skinka, nötter, öl, cider och goooodis. 

OCH en femkamp. 

Riktigt kul! 

Tillslut utdelning av årets mjuka julklappar. 

TACK alla ni på form, för en mysig kväll

och allra mest, tack för att ni finns på form!

Stor kram och massor av kärlek. 

Maria & Thomas Julklappspysslar.

Minna & Jenny.

Robert & Ylva.

Emma och Jacobina.

Mumien Minna.

Robert, mumie to be.

Mumified Anton.

Post-it...