Ciao!

Vi rafsar ihop det sista och knatar ner till tågstationen nu.
Om ungefär trettio timmar, kliver vi av tåget.
På stationen i Venedig.
Så hej då för en stund :)

Muffins in cafe

Recept på muffins, helt fria från smör, mjölk, mjöl
och annat liknande. Innehåller bara väldans naturliga och närande grejer.
Dessa kan man kalasa på om man håller diet och ändå är sugen på nåt:

12 fikon
1/d dl mandel
3 msk kakao eko
4 ägg
3 msk rapsolja

Blötlägg fikon. Kör mandel i mixer till ett mjöl. Mixa sönder fikonen
tillsammans med olja, ägg och kakao. Rör ihop med mandelmjölet.
Lägg i muffinsformar (lagom, ej så stora passar bra) och grädda i ugnen
i ca 10 minuter på 175 grader. Good stuff. (Man kan även tillsätta 1,5-2 dl
naturligt proteinpulver av hög kvalitet.)

Vårfest och cykelfest

I går var det alltså släktfest. 

Eller vårfest. 

Det var i alla fall absolut inte en sextioårsfest. 

En trevlig fest var det. 

Med hatt - så var det sagt. 

I hatten!

I morse - dagen efter på många vis - åt vi frukost på  verandan. 

Under blommande körsbärsträd.

Festfixarna, som just städat klart, 

fick komma och fika de med. 

Så här års, med en morgon som denna, 

är det lätt att känna livet i sig. 

Sedan premiärtur på min Cannondale. 

Så lätt, så fin. 

Och lite sen lunch och stros på Gränby. 

Dagen efter-healing :)

Valloxen runt 2012

Stolt!

Over and out. 

Skulle man kunna tro. 

Och här sitter jag; hur vaken som helst. 

Uppfylld av allt som hänt idag, är jag. 

Hela Valloxen runt, som jag som tävlingsledare

kan konstatera varit det absolut  bäst

fungerande nånsin! 

Att det blev så, beror uteslutande på alla funktionärer.
Vassunda IF har bla gjort ett fantastiskt 

arbete tillsammans med oss. OCH alla form-funktionärer;

frivilliga som ägnar sin dag åt att vara med och arrangera

en sån toppendag som idag.

Vad säger man? 

Ödmjukast - TACK för dagen :)

Allt gick så fint och bra. 

Skönt att kunna dela ut sista priset och klappa ihop

för dagen med den känslan i magen. 

Sen ville man ju bara gå hem och krasha. Men då var det 

dags för släktfest i Staffansgården. Är inte det coolt? 

Släkten är så stor att vi måste hyra en festgård för att få ihop det. 

Åååå så kul att träffa alla, vissa som jag inte sett

på otroligt länge. Skratt, skratt, skratt, hög ljudvolym och massor av prat. 

Min farmors syster, den enda kvar i syskonskaran av fyra, 

ställde sig upp och berättade lite kort om släktens historia. 

Ni vet så där trollbunden man kunde bli av en saga som liten?

Så kändes det att lyssna på hennes berättelse.

Om Persa-släkten och Pettsasläkten från Listerlandet och Österlen. 

Om Amanda som for till New York 1911 och blev privat sjukgymast 

åt ett miljonärspar där. Som senare fick ärva alla miljoner. 

Om syskonskaran om nio barn. Om släktbanden till Nobel (!)

Och om Mor Tora, min farmors mor, som grundade Lörby IF. 

Första kvinnan i Sverige som ordförande i en Idrottsförening. 

Häftigt.

Och tänk att min farmors syster, Mor Toras yngsta flicka,
82 år ung, joggade igenom 

5 kilometer idag, i finblus och snyggbyxor. Som inget särskilt alls. 

Får man bli lite stolt? 

Mor Tora.

"Den första starka kvinnan i Lörby IF:s historia dök upp för 70 år sedan. 

Byns lärarinna Tora Hallert ville aktivera ungdomarna och 

tog initiativet att starta idrottsförening. Hon fixade finansiärer, arbetskraft 

och en bit mark som skulle bli Lörby Idrottsplats. 

Markbiten var ett grustag och uppgiften verkade nästintill omöjlig, 

men alla hjälptes åt att förvandla grus till gräs och det gick. 

Mycket tack vare ytterligare ett gäng tuffa flickor och kvinnor 

eftersom många av männen i trakten var inkallade då."

Redan i början av 30-talet bildades Lörby skolidrottsföreing. Initiativtagerskan var lärarinnan fru Tora Hallert. Redan efter ett litet tag fick hon i tankarna att en idrottsplats skulle byggas. Hon började med att cykla omkring hos bönderna för att få tag i en jordbit som skulle passa, men det blev nej för ingen ville släppa till någon mark. Men på våren 1937 var hon med på åldermannagille och där fick hon ett erbjudande att gratis få Lörby Grustag som tillhörde Lörby By. Skratten haglade runt henne och man ställde sig frågan, kan det verkligen bli en idrottsplats i den gamla grushålan ?

Men redan på våren 1939 skjutsades skolbarnen till grushålan försedda med kolskyfflar och hinkar. Man började bära grus från högarna för att fylla igen meterdjupa hålor. Efter en tid fanns det folk som faktiskt såg att möjligheten fanns att jämna ut marken. Fler och fler bybor samlades, både äldre och yngre, försedda med skyfflar och spadar. I det sammanhanget kan jag nämna en 90-års dam som en dag kom med en räfsa och undrade om hon kunde hjälpa till. På den tiden fanns varken traktorer, caterpillar eller grävmaskiner.

Den första ’maskinen’ som kom dit var en skottkärra ! Sakta men säkert gick arbetet framåt. Bönderna kom med hästar och vagnar och började köra jord och grus. Jag är säker på att 90 % av Lörbys innevånare gjorde dagsverken där. Men sedan kom kriget så de flesta männen blev inkallade men kvinnorna och barnen fortsatte oförtrutet. 1943 var hela anläggningen planad. Bönderna körde dit matjord och gräsfröet skänktes av Lörbys byamän. Gräset såddes för hand av lantbrukare Adolf Nilsson och en fin gräsmatta växte fram. Bidragen till idrottsplatsen bestod av 1700 kr från riksidrottsförbundet och 200 kr från Mjällby kommun.

Samtidigt vill jag tillägga att det var många som öppnade sina börsar när fru Tora var på ’tiggarstråt’. Att redogöra för allt som gjordes skulle ta för lång tid men jag kan nämna att stenhuggare Sjöström högg 200 stenstolpar för 2 kr st. Men som jag tidigare nämnt var Tora chef över bygget av Lörby Idrottsplats. Vi äldre som finns kvar tänker med aktning och vördnad på denna fantastiska idrottskvinna.

Det finns ett bestående monument efter henne och det är känt som Lörby Idrottsplats.

Jag ser med glädje de stora framgångar som kommit, särskilt under de senaste åren. Lörby IF är nu känt över hela landet. Lörby Idrottsplats har nu blivit en samlingsplats för hela bygden.

 

Tänk om fru Tora Hallert hade fått uppleva det  !

 

Vid pennan

Arne Olsson

 

I dag / i morgon

Idag har vi jobbat med alla prep för morgondagens lopp.
Vi har fått de sista bitarna på plats, MYCKET tack vare
fantastiska funktionärer; familjen Dacke, Tove, Stine,
Per, Ulf Olsson med flera.

I morgon hoppas vi på en riktig, sjutusans löpfest.
Vädret blir perfekt - klart och uppehåll men inte för varmt.
Prisbordet dignar, i vanlig ordning, av priser från lokala
företagare som är med och sponsrar med jättefina priser!

ICA-Kniven är huvudsponsor av loppet och ser till
att det bla blir saft & bull-kalas i mål. Vassunda IF
är medarrangörer från och med i år, och ställer upp med en hel drös funktionärer.

Kom och spring eller gå i morgon - du kommer bli
SÅ NÖJD med dig själv!

Nu har det börjat

Denna dag och nästa dag är galna dagar.
För mig. För oss.
Valloxen runt är i fokus, och andra överlevnadsinstinkter,
som är äta, dricka, gå på toa, sätts helt ur spel.
Har planerat in krasch-dag på söndag :)

KROPPEN, mera

En sak till som är helt knäppt,
är Mamma-kroppen. Knappt har bebisen kommit ut till
sin mjuka, gosiga mor, förrän mamman i fråga
känner pressen att komma tillbaka till den form hon hade
innan graviditet och bebis. Magen ska vara platt, slät och liten.

Men, det är ju inte så magen ter sig, efter att ha varit utspänd
till fem gånger sin normala storlek i ett antal månader.
För vissa går allt tillbaka snabbt och enkelt, som av ett mirakel.
För andra försvinner aldrig de tecken som vittnar om att i denna
mage har ett under skett. Bristningar i huden, veck och putmagar
ÄR en naturlig följd av livets största händelse.
Så varför har vi inte kommit längre i processen att omfamna
vår fantastiska mamma-magar?

Här om veckan kom en tjej fram till mig och undrade vad hon skulle göra
med sitt lilla extra veck på magen, som blivit kvar efter graviditeter.
Hon drog upp tröjan och visade ett veck som ingen annan än hon själv
kan lägga märke till. Jag hörde mig själv svara att träning på ett visst sätt
och intag av viss näring som ger spänst till huden, gör en hel del, men
om man ändå inte är nöjd, så finns det många som genomgår en reducerande
operation. Fakta; serverade av mig. Innan jag hann tänka efter...

Sen tänkte jag - är jag helt dum i huvudet? Det jag skulle sagt, var ju det jag såg -
en fantastiskt fin tjej i topptrim med en mage hon borde vara stolt över!

Igen - sjuka ideal som ingen mår bra av.

KROPPEN

Hör Anja Persson svara på frågan om hur hon ser på sin kropp:

-"Jag har väl accepterat den. Men nåt skönhetsideal är man ju inte. 

  Och det är inte så kul att gå i affärer."

Här har vi alltså världens bästa tjej. Hon är bäst i världen på det hon gör. 

Hennes kropp är enastående. Få, killar eller tjejer, kommer någonsin bli så starka som hon. 

Så skickliga som hon. Så överlägsna som hon.

Och trots att frågan var öppen, dvs den avsåg inte utseende, känner hon ändå att

hon bör förklara varför hennes kropp ser ut som den gör och inte 

lever upp till klädtillverkares rådande ideal. Hon hade lika gärna kunnat säga

att den är fenomenal, stark, fantastisk och så vidare.

Det är helt sinnessjukt! 

Har ni hört en manlig idrottare be om ursäkt för sina muskler någon gång? 

Jag menar naturligtvis inte att Anja svarade dåligt, utan att det är häpnadsväckande 

att till och med ett proffs, som har kroppen som verktyg och all anledning i världen

att hylla sin kropp, känner press att passa in i sjuka ideal. 

HAHAHA

Inte ofta jag skrattar högt för mig själv åt 

"tok-roligheter" på fejsbook. Men nu gör jag det. 

SIX enemies

The Six Enemies of Greatness (and Happiness)These six factors can erode the grandest of plans and the noblest of intentions. They can turn visionaries into paper-pushers and wide-eyed dreamers into shivering, weeping balls of regret. Beware!

 1) Availability

We often settle for what’s available, and what’s available isn’t always great. “Because it was there,” is an okay reason to climb a mountain, but not a very good reason to take a job or a free sample at the supermarket.

 2) Ignorance

If we don’t know how to make something great, we simply won’t. If we don’t know that greatness is possible, we won’t bother attempting it. All too often, we literally do not know any better than good enough.

 3) Committees

Nothing destroys a good idea faster than a mandatory consensus. The lowest common denominator is never a high standard.

 4) Comfort

Why pursue greatness when you’ve already got 324 channels and a recliner? Pass the dip and forget about your grand designs.

5) Momentum

If you’ve been doing what you’re doing for years and it’s not-so-great, you are in a rut. Many people refer to these ruts as careers.

6) Passivity

There’s a difference between being agreeable and agreeing to everything. Trust the little internal voice that tells you, “this is a bad idea.”

Croatia trainingcamp 11-18/9 2012

Min lillebror

Vad fasen hände? 

Jag fick en present av min lillebrorsa...

En sprillans värsting-cykel. 

En Canondale, det trodde jag väl aldrig att 

jag skulle bli ägare till en sån. 

Min drömhoj. 

Till mig. Från min bror. 

För han ville vara snäll. 

Jag är förbluffad; förstummad. 

Och så klart - mycket, mycket lycklig .) 

Idag är jag glad, stolt och MYCKET inspirerad

efter gårdagens träff med gamla klassisarna. 

Nån skrev på FACEBOOK:

"Tiden har stått stilla. Nu kör vi NPH -01". 

Så kändes det verkligen. 

Alla var lika snygga som då, 

som om tiden inte alls satt sina spår. 

Inte till det sämre, i alla fall. 

Åren som naprapat, har visst gjort oss gott :)

Sen kändes det som om det var igår vi sågs i skolan, 

i marinblå bussarong, vita, hopplösa klinikbyxor, 

sjukgymnast-tofflor och reflexhammare. 

Eller i bara underkläder, inne på en praktisk lektion i tex triggerpunktsbehandling. 

Allt som om det inte alls gått elva år (!!!) sedan

examen i spegelsalen på grand hotel.    

Otroligt kul att höra vad alla gör, vad som hänt, går det går, 

hur de jobbar och hur de tänker kring yrket. 

Några killar gick ihop och startade Spinex. 

De har bla jobbat med alpina landslaget; Anja m fl. 

En kille kom in i dansvärlden, och har träffat många 

kända dansare med sargade leder. 

En tjej startade "Naprapat-bussen" och busskörkort för att 

kunna åka ut med sin klinik till vart som helst.

En kille håller på att utveckla en produkt inom hälsa, 

som kan bli en flipp, eller en flopp.

Oavsett, sak det bli kul att se vad det kan vara. 

Vi hängde på Cliffan, som är känt för att man dansar på borden där, 

käkade, minglade och gjorde senare ett 

nedslag vid en lokal pizzeria. 

Mycket prat om fungerande neurologi, akupunktur och barn-behandlingar. 

Dags att betala!

Dagen idag har varit maxi-slapp och mysig. 

Sov lääänge, åt hotellfrukost läänge, strosade på Söder lääänge. 

Overkligt vackert just nu.