Anjas sommarprat berörde.
Jag kan tycka att det kändes väl regiserat, tillrättalagt.
Det hade varit ännu roligare att höra hennes
alldeles egna ord. Hennes språk.
Annars kan jag bara hålla med, vad fasen är grejen?
Jag kan inte för mitt liv begripa vad det är som
är provocerande i vem man blir kär i?
Tjej med tjej, tjej med kille, kille med kille -
det är ju var och ens lycka.
Och som Anja sa, varför är det en skyldighet att
"tala ut" och "komma ut"?
