Kliver in i en sal full av cyklar och framförallt; av cyklister. Det är fuktigt och varmt, speglar och fönster har immat igen sedan länge och golvet är fläckat av pölar av svett. Mest påtagligt är ändå energin och fokuset. Det slår emot mig och går rakt igenom mig, omedelbart, som en chockvåg. Jag känner hur huden knottrar sig och jag andas in några djupa andetag. Det här triggar mig. Det här ger mig lycka.
Senare pratade jag med min Mamma som var med på dagens tuffa tvåtimmars-spin. Vi pratade om hur man kan förnimma små, intensiva stråk av lycka. Plötsligt är de där; lyckostrimmorna, och får hela ens själ att vibrera av välbehag. I nästa stund är allt över och förbi. Magin är borta.
Små stråk av lycka.
Här är några härliga bilder från dagens två-timmars.
