Söndag och farsdag.
Också sova ut-dag.
Faktiskt, sorry, men jag gick inte upp
apa-tidigt för att fixa.
Men fixa gjorde jag sen,
färskpressad juice, kaffe, ägg,
raw frö-bröd, melon, skinka, dadlar.
Sen ett besök på form för lite styrketräning
och sen iväg till fyrishov för vår dubbel;
dottern tränar gympa och jag simmar.
Sedan jag slutat med simning har jag många
gånger tänkt att det borde varit tråkigt att
legat i en bassäng timtals varje dag;
fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Men då hade jag ju i alla fall ett mål.
Nu har jag inget annat mål med simningen
än att simma och känna att jag kommer tillbaka
till känslan.
Den där känslan att ta sig fram i vatten, den är
obeskrivligt häftig. Att vet hur man minimerar
vattenmotståndet och gör sig så strömlinjeformad
som möjligt. Hur man greppar vattnet med armen,
handen och överkroppen, glider igenom och stöttar
upp med benspark. Hur man andas in och håller
andan till nästa andetag då man snabbt andas ut och sen in.
Allt för att hålla lungorna fulla av luft och ge kroppen
ett högre läge i vattnet. Rätt coolt att träna utan tillräcklig
tillgång på syre; att vara tvungen att hålla andan när allt man vill
är att flämta in nytt syre.
Och nej, det är inte tråkigt, inte alls. Det är,
på nåt vis, så otroligt härligt, roligt.
Det stora blå
