Vissa dagar & stunder är mig övermäktiga.
Jag känner mig ibland så liten och ensam.
Så tacksam man blir när det i sådana stunder
visar sig finnas människor i ens omgivning
som är som änglar,
som finns där när de som allra bäst behövs.
Som ger stadig mark under mina fötter, där det annars
känns som en avgrund. Som ger ord som lyser upp i
det mörkaste mörkret. Som sträcker ut en hand och
erbjuder stöd i en tillvaro som annars skälver.
Till er, Änglar, TACK!
