Hör Anja Persson svara på frågan om hur hon ser på sin kropp:
-"Jag har väl accepterat den. Men nåt skönhetsideal är man ju inte.
Och det är inte så kul att gå i affärer."
Här har vi alltså världens bästa tjej. Hon är bäst i världen på det hon gör.
Hennes kropp är enastående. Få, killar eller tjejer, kommer någonsin bli så starka som hon.
Så skickliga som hon. Så överlägsna som hon.
Och trots att frågan var öppen, dvs den avsåg inte utseende, känner hon ändå att
hon bör förklara varför hennes kropp ser ut som den gör och inte
lever upp till klädtillverkares rådande ideal. Hon hade lika gärna kunnat säga
att den är fenomenal, stark, fantastisk och så vidare.
Det är helt sinnessjukt!
Har ni hört en manlig idrottare be om ursäkt för sina muskler någon gång?
Jag menar naturligtvis inte att Anja svarade dåligt, utan att det är häpnadsväckande
att till och med ett proffs, som har kroppen som verktyg och all anledning i världen
att hylla sin kropp, känner press att passa in i sjuka ideal.
