Den här lilla filmen är så himla intressant,
för den förklarar hur vi tar oss IN I ett beroende.
Genom att upprepade gånger använda ett och samma
beteende för att lösa något; belöna oss eller
slipp ifrån något, desto mer "trampar vi upp stigar"
till större mer lättillgängliga vägar i vår hjärna.
Nästa gång vi har ett problem att lösa, blir just
den gamla, vanliga upptrampade vägen så lätt att använda.
Detta är även applicerbart på hur vi tex använder mat.
En viss typ av mat , tex sockrig mat, söt mat eller mat
med snabb energi. Om jag är uttråkad så kanske jag äter nåt.
Om jag är nedstämd kanske jag unnar mig något gott.
Om jag är trött kanske jag äter något som ger mycket snabb energi.
Om jag är ensam kanske jag unnar mig något.
Ett säkert trick för att dämpa känslor kan vara att äta något.
Eller dricka, så klart. Eller göra något annat som för tillfället
förändrar vårt känsloläge.
Det innebär också att vi har möjligheten att trampa upp
nya, bättre stigar i vår hjärna, om vi tänker till lite grand.
Vad vill vi ha lätt att ta till? Vad vore bra att göra oftare.
Under flera år har har jag på oändligt många sätt
fått förstärkt att träning är bra, skönt, roligt, lugnande,
säkert, tryggt, socialt, mm, mm.
Om jag är trött, vet jag att det hjälper med träning.
Om jag är nere, hjälper det att träna.
Om jag är arg blir jag lugnare av att träna.
Om jag har ont, blir det bättre av att träna.
Jag har i det fallet gjort mig mer eller mindre
beroende av en hälsosam och trivsam vana.
Vad skulle man kunna göra med andra vanor?
