Det är lite tomt och konstigt och lite skönt och lite trött
så här dagen efter en sån urladdning som Spin of hope.
Lite löpning, tänkte jag, men kanske inte på gårdagens
mjölksyrachock från sista passet. Men jo tack, sade
kroppen, det passar fint det. Jag sprang i Uppsala.
Bort mot Sävja, in mot centrum, långs ån ut till
Fyrishov, på ben som hamnat i "evighets-läge",
dvs inte snabba, men rätt uthålliga ochjämn-nöjda.
