Sprang ju i Lördags, och nog inte kändes det
snabbt, lätt och bra inte. Bättre än förra Lördagen
kan jag medge, men inte bra.
Så döm om min förvåning när jag för det första
bara längtade ut till en löprunda, och för det andra;
det gick bra. Underbart!
En av de härligaste grejerna med att springa, ute,
är att det till slut tystnar i huvudet. Först är det ett
jäkla tjatter av tankar, idéer, musik och to do-lists.
Det surrar och snurrar så jag nästan blir tooookig ibland.
Men så, till slut, tystnar det. Allt jag hör är det som är;
min egen andning, mina steg mot gruset och fåglarna som
sjunger. Allt jag ser är det som är framför mig. En lyktstolpe,
träd, grus, vägen.
Denna vecka är det detox. Jag har beslutat att även göra
en detox gällande "brus". Dvs, ingen dator, internet eller
telefon efter jobbet. Rena och rensa.
