I slutet av ett spin-pass brukar jag dra upp pulsen till ungefär 170.
Under halvmaran låg pulsen på 170-180 hela tiden. I nästan två timmar.
Det betyder bara en sak:
min insats på spinningen kan bara bli bättre.
Mycket bättre.
Därför var det peppande att lunch-spinna idag.
Dessutom var passet precis som jag vill ha det:
tungt, tung house och med mycket cykla-ute-känsla.
