Det är åter dags för Uppsala län att upphandla Naprapattjäster.
Naprapater med vårdavtal har 2000 behandlingar per år att erbjuda till
patienter, till vanlig vårdtaxa.
Naprapatin är bland det mest effektiva som finns just nu för att
avhjälpa problem med smärta och nedsatt funktion i muskler och leder.
Vi jobbar progressivt med våra patienter, vi tar i problemen och följer upp
med diverse rehabiliteringsträning. Många får hjälp och vissa blir ibland förbannade
över att ingen tidigare berättat för dem att hjälp finns att få.
Ofta får vi frågan vad skillnaden mellan tex en Naprapat och en sjukgymnast är.
En naprapat läser fyra år på heltid, teoretiskt och praktiskt och avslutar med ett års
legetimationspraktik. Alltså studerar vi fem år på heltid medan sjukgymnaster studerar tre.
Vi studerar grundmedicin på samma vis som blivande läkare gör.
Vi studerar anatomi mer än någon annan yrkesgrupp. Dessa teoretiska studier
pågår under fyra år, samtidigt som vi lika djupt och ingående, lär oss yrket
"i händerna". Vi har praktiska lektioner flera gånger i veckan
från termin ett och handledd praktik med riktiga patienter från
termin två tom termin 8. Vissa dagar går vi i skolan från åtta på morgonen till sju på kvällen.
För ett tag sedan fick jag höra från en nybakad sjukgymnast,
att de över huvudtaget inte har praktiska lektioner, dvs under de tre år de studerar,
har de ingen undervisning i att behandla problem! Ändå är det till sjukgymnast patienter inom vården blir skickade när det tex har ont i ryggen eller nackspärr.
Är inte det knasigt?
En sjukgymnast är mycket kunnig inom sitt område, och är tex
allra bäst skickad av alla att rehabilitera efter trauma, operation etc.
MEN, varje vecka träffar vi patienter som inte känner sig hjälpta av
traditionell vård. (Ofta har man fått råd om att ta tabletter, gå hem och vila eller
råd om alldeles för lama hemövningar som inte alls hjälper.)
En pågående studie i Blekinge* tillfrågade människor i vårdkö som väntade på
operation, om de ville testa naprapati under tiden. 62% valde efter behandling
att kliva av köndå de ansåg sig vara helt bra efter naprapatiskt behandling.
Vilka möjligheter! Det måste vara bäst för alla om vi kan dra ner antalet operationer,
framförallt de som görs i onödan. "O-skuret är bäst" är en gammal sanning
som många skriver under på.
Uppsala län har i år gått ett steg längre (läs tillbaka) och upplåter nu lokal för de
som kan tänka sig söka vårdavtal, istället för att fördela ut resurser till befintliga kliniker.
Man får själv utrusta lokalen med allt som behövs. Ersättningen per timme är ungefär hälften av det en genomsnittlig naprapat tar i vanliga fall. Man får alltså hälften i ersättning plus att resekostnader och installationskostnader av utrustning tillkommer. Till detta finns ett krav på att de som söker vårdavtal redan har en fungerande klinik med god ekonomi.
Då undrar man genast, vilken naprapat med redan väl fungerande
klinik, vill halvera sin inkomst och öka på sina kostnader för att få ett vårdavatal?
Vilken björntjänst till alla de som skulle behöva naprapati men inte själva har råd.
Det är alltså en fråga om vem som har råd att få hjälp med att blir smärt- & problemlindrad
i Sverige idag. Resurserna finns, men samarbetet vill sig inte. Ännu.
Samtidigt märker vi naprapater av en stadigt ökande efterfrågan av våra tjänster,
trots att patienterna får betala själva.
Hur går vi vidare med denna fråga?
*http://www.ltblekinge.se/download/18.2094adf512699d5d9d0800017143/Final+Naprapati+eller+ortopedi+sammanfattning.pdf
