Dagens senare hälft blev fartfylld
då det skulle tränas på alla håll och kanter
samtidigt. Nu börjas det verkligen!
Hur i all fridens namn ska det bli i en familj
där alla kommer vilja träna typ varje dag?
Förstår att jag knappast är ensam om det här,
så jag får väl fiska runt bland er erfarna
efter bra lösningar.
Först ut var Elias som gick på friidrottsträning med morbror Gunnar.
Superkul! Jätte-jätte-fokuserad.
En halvtimme senare skulle flickorna till simhallen för simträning.
Att se sina små flickor i badmössa, simglasögon och baddräkt,
är för mig...så himla fint. Jag blir så vansinnigt stolt över dem.
Nu vet man ju aldrig om simningen kommer bli för dem
vad det blev för mig. Det spelar ju ingen roll, men det är KUL att
se dem simträna :) Mammas simmartjejer.
Själv kunde jag passa på att simma en dryg halvtimme,
och det jag LOVADE mig för länge sen; att aldrig släppa simmingen
och tappa taget i vattnet, har hänt och varit i måååånga år.
Simmade ca tusen meter:
100-75-50-25-25-50-75-100 m
4x50m
8x25
100 m avsim
Sååååå bra träning och så himla kul.
Känslan av att vara hemma i vatten försvinner aldrig.
Nu vill jag simma mer.
Efter simmet bytte jag om på en halv minut och cyklade som en
dåre hem till Mammas födelsedagsfest. Precis som in the good old days,
när man från simträningen hade ca 7 minuter på sig att byta om
och cykla från fyrisbadet till tåget för att åka hem till Knifetown.
Hemma hos Mamma var det skaldjurskalas.
Vi tittade i gamla fotoalbum. Här är en mysig bild från
sommaren 2006 i Skagen. Vi sprang på stranden varje dag.
I ALLA album är det fullt med triatlonbilder.
Nästan bara triatlonbilder.
Det var tider det; när vi reste landet runt och tävlade.
