Idag är det min dotters födelsedag.
Min förstfödda; min älskade, fina Oliv!
Det går ju inte i ord att förklara eller berätta
hur mycket man älskar en sådan liten person.
Men det gör jag.
Jag är så tacksam för att hon ( och de andra )
kom till mig. Att jag fått förtroendet att vara Mamma.
Idag för åtta år sedan, höll jag i henne för första gången,
och jag minns att jag undrade om hon märkte
hur klumpigt och ovant hennes Mamma höll i en liten bebis,
jämfört med där hon varit innan. Tills jag kom på att hon aldrig
tidigare blivit hållen i en famn, och att mitt klumpiga sätt
fick duga, tills det blev bättre.
Jag tror aldrig jag varit så lycklig som den dagen då det syntes
ett litet, svagt, men ändå blått plus-tecken på den där stickan från clearblue,
och all tid efter det...
Idag vill jag fira min tjej som är helt unik och alldeles sin egen.
Jag är så stolt över henne och så nyfiken på vart hon tänker ta
vägen här i livet, med all sin humor, alla sina skratt, sin omtänksamhet,
sin påhittighet, nyfikenhet och sitt stora, fina hjärta.
Finaste Oliv,
I love you, kid!
