När man varit gift i åtta år får man fira gummibröllopp.
En bra gummi-present, förutom det uppenbara,
blev något som hade med gummidäck att göra;
en gemensam upplevelse; cykelvasan.
Tack och lov var hel-vasan, som omfattar nio mil, fullbokad för länge sen.
Därför blev det halvan; 4,5 mil.
Jag har tidigare cyklat ett lopp på 7 mil, och det var fullt upp!
Därför kändes 4,5 precis lagom.
Det roliga med att åka runt på olika motionslopp är att upplevelsen växer
och blir så mycket mer än bara ett lopp.
Resan dit med alla oplanerade stopp och händelser,
boenden på olika platser; stugor och byar man inte ens visste fanns.
Gemenskapen. Fnitterattacker när bensinen precis tar slut,
så att man kan koppla ur och rulla fram till entrédörren till boendet...
Vi lastade cyklarna på en lastbil och oss själva på en buss.
Efter en kort tur var vi framme på en hed i Oxberg.
Det duggregnade.
Jag tycker att cyklisterna överdrev sin rädsla för att bli blöta...
Ett helt fält fullt av laddade MTB-cyklister. Många av dem inte äldre än 10 år.
En bamsetank med sportdryck.
Ett givet inslag i tävlingsmotionärens vardag -
kö till bajamaja.
Plötsligt kändes allt lite trevligare och mer familjärt -
vi träffade på en del av form-familjen.
I Måååååål!
Vansinnigt roligt. Och vackert.
Stolta, nöjda och glada.
Roligare än Gröna lund.
Hej svejs Mora och Vasaloppsspåret.
Jag är säker på att vi ses snart igen :)
