Stolt!

Over and out. 

Skulle man kunna tro. 

Och här sitter jag; hur vaken som helst. 

Uppfylld av allt som hänt idag, är jag. 

Hela Valloxen runt, som jag som tävlingsledare

kan konstatera varit det absolut  bäst

fungerande nånsin! 

Att det blev så, beror uteslutande på alla funktionärer.
Vassunda IF har bla gjort ett fantastiskt 

arbete tillsammans med oss. OCH alla form-funktionärer;

frivilliga som ägnar sin dag åt att vara med och arrangera

en sån toppendag som idag.

Vad säger man? 

Ödmjukast - TACK för dagen :)

Allt gick så fint och bra. 

Skönt att kunna dela ut sista priset och klappa ihop

för dagen med den känslan i magen. 

Sen ville man ju bara gå hem och krasha. Men då var det 

dags för släktfest i Staffansgården. Är inte det coolt? 

Släkten är så stor att vi måste hyra en festgård för att få ihop det. 

Åååå så kul att träffa alla, vissa som jag inte sett

på otroligt länge. Skratt, skratt, skratt, hög ljudvolym och massor av prat. 

Min farmors syster, den enda kvar i syskonskaran av fyra, 

ställde sig upp och berättade lite kort om släktens historia. 

Ni vet så där trollbunden man kunde bli av en saga som liten?

Så kändes det att lyssna på hennes berättelse.

Om Persa-släkten och Pettsasläkten från Listerlandet och Österlen. 

Om Amanda som for till New York 1911 och blev privat sjukgymast 

åt ett miljonärspar där. Som senare fick ärva alla miljoner. 

Om syskonskaran om nio barn. Om släktbanden till Nobel (!)

Och om Mor Tora, min farmors mor, som grundade Lörby IF. 

Första kvinnan i Sverige som ordförande i en Idrottsförening. 

Häftigt.

Och tänk att min farmors syster, Mor Toras yngsta flicka,
82 år ung, joggade igenom 

5 kilometer idag, i finblus och snyggbyxor. Som inget särskilt alls. 

Får man bli lite stolt? 

Mor Tora.

"Den första starka kvinnan i Lörby IF:s historia dök upp för 70 år sedan. 

Byns lärarinna Tora Hallert ville aktivera ungdomarna och 

tog initiativet att starta idrottsförening. Hon fixade finansiärer, arbetskraft 

och en bit mark som skulle bli Lörby Idrottsplats. 

Markbiten var ett grustag och uppgiften verkade nästintill omöjlig, 

men alla hjälptes åt att förvandla grus till gräs och det gick. 

Mycket tack vare ytterligare ett gäng tuffa flickor och kvinnor 

eftersom många av männen i trakten var inkallade då."

Redan i början av 30-talet bildades Lörby skolidrottsföreing. Initiativtagerskan var lärarinnan fru Tora Hallert. Redan efter ett litet tag fick hon i tankarna att en idrottsplats skulle byggas. Hon började med att cykla omkring hos bönderna för att få tag i en jordbit som skulle passa, men det blev nej för ingen ville släppa till någon mark. Men på våren 1937 var hon med på åldermannagille och där fick hon ett erbjudande att gratis få Lörby Grustag som tillhörde Lörby By. Skratten haglade runt henne och man ställde sig frågan, kan det verkligen bli en idrottsplats i den gamla grushålan ?

Men redan på våren 1939 skjutsades skolbarnen till grushålan försedda med kolskyfflar och hinkar. Man började bära grus från högarna för att fylla igen meterdjupa hålor. Efter en tid fanns det folk som faktiskt såg att möjligheten fanns att jämna ut marken. Fler och fler bybor samlades, både äldre och yngre, försedda med skyfflar och spadar. I det sammanhanget kan jag nämna en 90-års dam som en dag kom med en räfsa och undrade om hon kunde hjälpa till. På den tiden fanns varken traktorer, caterpillar eller grävmaskiner.

Den första ’maskinen’ som kom dit var en skottkärra ! Sakta men säkert gick arbetet framåt. Bönderna kom med hästar och vagnar och började köra jord och grus. Jag är säker på att 90 % av Lörbys innevånare gjorde dagsverken där. Men sedan kom kriget så de flesta männen blev inkallade men kvinnorna och barnen fortsatte oförtrutet. 1943 var hela anläggningen planad. Bönderna körde dit matjord och gräsfröet skänktes av Lörbys byamän. Gräset såddes för hand av lantbrukare Adolf Nilsson och en fin gräsmatta växte fram. Bidragen till idrottsplatsen bestod av 1700 kr från riksidrottsförbundet och 200 kr från Mjällby kommun.

Samtidigt vill jag tillägga att det var många som öppnade sina börsar när fru Tora var på ’tiggarstråt’. Att redogöra för allt som gjordes skulle ta för lång tid men jag kan nämna att stenhuggare Sjöström högg 200 stenstolpar för 2 kr st. Men som jag tidigare nämnt var Tora chef över bygget av Lörby Idrottsplats. Vi äldre som finns kvar tänker med aktning och vördnad på denna fantastiska idrottskvinna.

Det finns ett bestående monument efter henne och det är känt som Lörby Idrottsplats.

Jag ser med glädje de stora framgångar som kommit, särskilt under de senaste åren. Lörby IF är nu känt över hela landet. Lörby Idrottsplats har nu blivit en samlingsplats för hela bygden.

 

Tänk om fru Tora Hallert hade fått uppleva det  !

 

Vid pennan

Arne Olsson