Sedan något år tillbaka har de flyttat loppet till en annan helg.
Sååååå himla trist, för vi brukade alltid springa loppet på förmiddagen
och sedan äta gåsmiddag på kvällen, hela släkten hemma hos faster.
Nu blir det inget lopp, men väl middag. Och det trevligt, det med.
Men jag saknar känslan av 13,2 km i kroppen idag.
Känner mig så glad och tacksam för storfamiljen;
släkt och vänner som är en del av "oss".
En brokig skara mer eller mindre galna människor
med så mycket klokhet att förmedla.
