Igår hoppade jag in och instruerade ett step-pass.
Trots att jag varit instruktör i sexton år,
blir jag nervös innan. På ett bra sätt, måste jag säga.
Förväntansfull och laddad.
Kanske kunde man tro att det "bara är ett jobb" efter så många år,
men nej. Det är ett uppdrag som man vill lyckas med.
Varje gång.
Det skall vara välplanerat och genomtänkt, så att det blir riktigt bra träning
och en bra upplevelse för dem som är med. Säker träning. Rolig träning.
Träning som ger effekt.
Och det är, fortfarande, galet kul att instruera!
När jag gick på mitt första aerobicpass, för läänge sen,
på Global i Uppsala, så kände jag omedelbart att jag ville stå längst fram
och leda passet. Därför anmälde jag mig till en instruktörskurs som Global
arrangerade. Den var okej. Men det behövdes mer.
Så Global betalade en SAFE-utbildning
Så Global betalade en SAFE-utbildning
åt mig, mot att jag kommittade till att instruera hos dem i minst två år.
Det gjorde jag.
Efter det har jag fyllt på med en hel rad olika utbildningar;
Personlig tränare, Spinning-instruktör steg 1,2 & 3, yoga, dance, pump, mm, mm.
Hela tiden har glädjen för instruerandet funnits där.
Under en period, kunde jag knappt prata om annat
Under en period, kunde jag knappt prata om annat
än instruerandet.
Jag kan med enorm glädje se tillbaka på hur mycket kul
instruktörsjobbet har fört med sig. Så många roliga människor jag träffat.
Deltagare och kollegor. Så många bra jobb jag fått, tack vare instruktörsrollen.
Så många tokiga pass, tex ute på olika företag eller på olika resor. Så många
lyckorus och endorfinkickar.
Så många träningspass som blev av, just för att man var tvungen.
Så många träningspass som blev av, just för att man var tvungen.
Inspelningen av aerobicsvideon tillsammans med Workuten och Amelia var kul.
Hysteriskt kul :)
Under en period, då jag pluggade till Naprapat i Stockholm,
hade jag 12 pass i veckan.
Två på TV4 Stockholm,
tre på Länsförsäkringar Stockholm,
Två på TV4 Stockholm,
tre på Länsförsäkringar Stockholm,
ett i Bonnierhuset,
två på St-Eriksgatan vid Norrtull,
två på Mästersamuelsgatan
två på St-Eriksgatan vid Norrtull,
två på Mästersamuelsgatan
och två på Hälsohuset i Knivsta.
Denna termin har jag inga pass på schemat.
Jag behöver hinna med. Saker har ju tillkommit,
sedan tiden då jag hade tolv pass.
sedan tiden då jag hade tolv pass.
En hel familj.
Ett form.
Det är märkligt. På ett sätt.
Men ändå känns det bra.
Det är fantastiskt kul att få gå på pass; andras pass.
Lägga märke till vad man upplever från den sidan av salen som inte är instruktörens.
Ja, sen skulle jag kunna skriva hur länge som helst om det här.
Så, nu slutar jag tvärt.
