Nu är vi nere på ön i Adriatiska havet hos Nikis föräldrar.
Den här gången har vi med oss Gunnar, Jenny, barnen och Mamma också.
Så himla kul.
Naturligtvis blir det ÖS från morgon till kväll.
Det gillar jag :)
Mamma och jag gick upp vid sju och tog en ganska lång
morgonpromenad - innan solen steker.
Kom fram till den här lilla viken.
Köpte med lite nybakat bröd från bagaren och gick hem
och gjorde frukost. Dagens första kaffe smakar extra fint efter en lång
promenad och ett dopp i havet.
Till lunch tog vi en båttur ut till grannöns magiska sandstrand.
I timmar låg vi och snorklade; kollade in snäckor, fiskar, sjöborrar och annat kul.
Gunnar är äntligen här i Kroatien.
Så många gånger jag tänkt att "nu borde Gunnar och hans familj vara här."
Sjöborre-skelett.
Farmor, farfar och Elias.
Vattnet är så klart!
Från öns yttersta udde, simmade vi hem, jag och Gunnar.
Jag inte med ord beskriva vilken MAGSIK känsla det var.
Som "Stor blå".
Alldeles djup-blått, helt klar sikt, solen som skiner ner på en,
stim av fiskar precis där man sätter ner handen i vattnet och med min bror
simmandes bredvid, som en fisk i vattnet.
Otroligt fin upplevelse.
Ca 1500-2000 meter, tror vi.
Sen en löptur på eftermiddagen. Jag häpnar alltid över utsikten.
Kan en tränings-utsikt bli bättre?
Och alla dess murar på ön. . .
Svettigt värre. Men fiiiiint!
För Gunnar var löpturen över ön en lätt match.
Och det var bara EN dag.
Den där udden längst ut till vänster i bild;
den simmade vi ifrån.
Och i morgon är en annan dag - vad hittar vi på då?
