PT-pratade med en högstadie-person idag,
och vi kom in på kost.
-"Maten i skolan kan man ju inte äta, den är så äcklig."
-"Jag förstår att den inte är tiptop, men det serveras väl ändå någon sorts protein-källa som går att äta,
typ kött, eller fisk?"
-"Alltså, jag vet inte om det är nåt kött i de där brosk-bullarna eller rea-köttet med vita slamsor."
-"Men det finns väl ett bra utbud av sallad?"
-"Nä, gamla torra, rivna morötter eller torra gurkskivor. That´s it."
-"Jaha, men vad gör ni då på lunchen, vad äter ni? Finns det alternativ?"
-"Jo, det finns ett café där man kan köpa typ frallor från bagaren för tio kronor."
-"Vad bra, antar jag?"
-"Fast de låser cafét under lunchen, för det är så många som kommer dit annars..."
-"?"
-"Så vi brukar gå till Ica på lunchen."
-"Ok, vad köper ni då då, det blir väl dyrt?"
-"Alltså det blir ju oftast godis.... Eller en pizza att värma i micron."
Det här med äcklig skolmat är ju inget nytt.
Den var äcklig när jag gick i skolan med.
Med i början av 1990-talet hände det nåt; det blev bättre.
Annan meny och mycket mer grönsaker och sallad.
Nu har jag inte ätit i skolan på länge.
Var med dottern för ett år sedan, och då var det mest chockerande att
de hade 20 minuter på sig. När jag hade tagit mat och satt mig ned, var det typ fyra minuter
kvar innan man var tvungen (!) att gå. Maten då var kött, potats och bea. Och isbergssallad.
Det gick att äta men jag skulle inte vilja ha sån mat i längden.
Är det viktigt med bra mat till barn och ungdomar?
Bra näring? Eller är det viktigare att pressa portionspriset så pass
att nästan ingen vill äta?
Är det bra att barn och ungdomar hittar en vana tidigt i livet att ersätta
bra näring med godis till lunch?
Vad kan man göra?
Borde hälsokunskap vara en fast punkt på schemat?
