Det gäller att uppmärksamma de små, fina stunderna när de kommer.
Stunderna då man är helt och hållet närvarande i nuet,
uppslukad av stunden. Inte i huvudet redan på väg till nästa stund,
eller dröjandes kvar vid det som redan är historia.
Just de där stunderna då man bara ÄR.
Det behöver absolut inte vara de stora sakerna som
en påkostad semester, en enormt välplanerad fest eller
den där dagen då du tagit ledigt för att verkligen "ha kvalitets-tid" med barnen.
Det kan lika gärna vara den lilla, magiska stunden
då det "råkar" bli en grupp människor som hänger kvar efter ett bra träningspass,
svettiga och utmattade, men med en skön känsla i kroppen och en stund med
riktigt sköna träningskompisar.
Eller dagen efter festen, då man trött och bakis,
men glad, vandrar hem i gårdagens festkläder
genom en sovande stad i gryning.
Eller som igår, då hela morgonen, inklusive alla moment som att vakna,
klä på sig, äta frukost, kamma håret, borsta tänderna,
packa skolväskan, ta på hjälmen, åka cykel / sparkcykel till skola/dagis
och säga hejdå, gick som en dans.
Inte varje dag det blir så. Klart att jag njöt!
I strålande sensommar-sol, promenerade / cyklade / kick-boardade
jag och barnen till skolan / dagiset.
En alldeles vanlig måndagmorgon i Augusti.
- "Hör du tystet Mamma", undrade Maja?
