nej,
jag vill inte åka hem,
har lite blandade känslor.
det är ju massor av kul hemma att se fram
emot, både på jobb och på privata planet.
det är bara det att jag inte är klar här än.
vi har precis luskat ut de bästa tiderna,
bästa backarna, bästa matställena och bästa
rutinerna. typiskt va?
det är såååå skönt med simple life
tycker jag. man vet vad man har
och man vet vad man gör.
upp - äta gröt - åka skidor -
after ski - nån kvällsaktivitet - sova.
inget hem att bry sig så mycket om.
inte några direkta tider att passa.
annars i livet är det aldrig så här enkelt.
om nån nånsin försöker få er att köpa nåt
som heter "familje-pussel", så köp det inte!
bitarna går aldrig ihop. man håller på och håller på.
flyttar om och lägger scheman, går i skift och
ger allt man har och lite till.
men det går ändå inte ihop.
vårens schema är lagt, för form och för familjen.
jag har försökt kompromissa genom lägga mig på ett schema
som ska funka. ändå känner jag att jag
tagit mycket färre pass än jag vill på form.
om jag tar mer på form, kommer familjen emellan.
knepigt. och jag älskar ju min familj.
och mitt familjepussel.
det är inte lätt jämt.
fast, i fjällen, är det rätt enkelt.
