Idag får jag hålla tyst.
Inget stort problem; det hörs ändå inget när jag pratar.
Det bara piper och väser om mig.
Jag har tappat rösten och är ruskigt förkyld.
Riktigt förkyld alltså. På gränsen till en man-cold.
Fast inte riktigt så illa, såklart.
Hoppas nu att Jacobina kan ta mitt pass i eftermiddag
och att någon kan ta spinningpasset som hon i sin tur
skulle ta för Gunnar. Ja, hoppas att hela vik-pusslet löser sig.
Om jag orkar ska jag idag pilla små remsor av gammalt tyg
ur en fin gammal plank-vägg som vi rivit fram i vårt hus.
Den är tätad med mängder av tygremsor. Men bara om jag orkar.
annars blir det soffan och tv.
