Jag censurerar rätt hårt här i bloggen.
Såklart.
Vissa delar av livet delar jag gärna med mig av fullt ut.
Andra inte.
Men ibland, rätt ofta, känner jag mig sugen på att berätta mer.
Rakt av liksom.
Jag uppskattar brutal ärlighet hos alla; andra och mig själv.
Det vore kul att berätta mer om allt som händer.
Eller, det mesta i alla fall.
Viss censur gör nog gott ändå....
Tja, vi får se, helt enkelt.
Idag känner jag mig så himla glad.
Förra sommaren, dagen före midsommar,
tog min lilla brorsdotter Idde
sitt livs allra första steg, ute på bryggan
i en ljuv, stilla solnedgång.
En fin bild, ett fint minne.
Kär i livet!
