5 år sen

Denna dag för några år sedan:

25 februari 2007 hade vi utbildning

 i spin för vår personal. 

En fin dag med några timmar på 

sadeln och några timmar vi lunch / fika-bordet. 

Första och sista

Idag fick jag köra första och sista passet på form.
Första passet; spin 6.30-7.15 iställer för Gunnar
och sista passet dance, istället för zumba med Soledad
klockan 17-18. Härligt ändå, när man kommer ur sängen,
att glida ner till form på cykeln, tidigt på morgonen.
Härligt att redan kl 7.15 vara klar med dagens träning.

Det var roligt att vara tillbaka till jobbet, kände jag.
Med tanke på att vår sportlovsvecka varit underbar, är det
ett fint betyg till mitt jobb, får jag säga. Kul att träffa patienter;
behandla och ta stora och bra kliva framåt mot välmående och smärtfrihet.

Sen åkte jag på att ta sist-passet med.
Det blev en svettig timme. Men jag kan ärlig säga att det är en glädje att
få avsluta fredagen med ett extrainsatt dance. Det är bra kul!
Att vi alla som är med, får träning i kondition, koordination, närvaro, spänst och snabbhet
på köpet, är bara bonus.

ESTELLE

För det första; jag tycker Estelle är ett alldeles utmärkt namn.
Så fint!
Inte för det spelar någon roll.
Det är ju inte mitt barn.
Punkt.

Alltså, när man blir förälder, är man verkligen in the line of fire.
Folk tycker så mycket.
Och har svårt att hålla det för sig själva.
Säkert i all välmening, men ändå.
Min åsikt är, att det är fint att dela med sig av sina erfarenheter och åsikter
när de efterfrågas. OM de efterfrågas.

Viktoria och Daniel har just fått sitt första barn.
Så fint; så underbart.
De har dessutom, säkert efter noga övervägande, valt namn.
Då är det väl INTE ok för hela Sverige att börja tycka till om detta.
Om namnet är bra eller dåligt, Herregud; jag hörde ett helt radioinslag om
vad folk förknippar namnet med. Så himla oshysst!

Herman (!) Lindqvist har under dagen förfasat sig över namnet Estelle.
Det följer inte traditionen, det för för modernt, blablabla....
I dessa tider, Herman, när folk döper sina barn till Äpple, Lexus och Linblå,
ska vi nog vara mycket nöjda och glada med Estelle.

Bye bye

Idag for vi hem

men jag vet redan nu att denna vecka blir en att minnas! 

Jag tror att den här veckan, precis som många andra fina stunder, 

liksom växer med tiden. Och eftersom den redan känns idyllisk, 

så vet jag att vi kommer prata om Idre-veckan länge. 

Det gör gott att komma bort och leva Simple life ett tag. 

Allt är greppbart och inga större problem behöver lösas. 

I stugan finn 6 st koppar och 6 st tallrikar. När de är diskade är det klart. 

Upp - äta gröt - ut i backen. Åka, åka åka. 

Äta och dricka varannan timme så att vi inte faller ur 

(Sannas ord som jag lånar för det låter så kul, hihi). 

Hem - äta; igen! Sova. 

Åsså samma visa nästa och nästa dag. 

I min själ;

den friska luften som nyper i kinderna.

Hettan om kinderna när man kommer in i värmestugan. 

Utsikten, herregud, utsikten. 

Det djupa, djupa vita. 

Ljuden av skidor som frasar mot snön. 

Stillheten. 

Solens rodnande sorti över fjällvärden. 

Barnens glädje och energi i backarna. 

Rojalist

HURRA HURRA HURRA!

Så glad jag blev i morse av beskedet 

av att en liten prinsessa har fötts. 

Jag tycker det är kul som en saga 

med kungligheter. Deras kläder, fester, slott och leverne. 

All gammal historia om kungar och drottningar; prinsar och prinsessor

är fascinerande.

Jag tror inte att det bara är en räkmacka

att födas in i en förbestämd roll med allt vad det innebär.

Hur som helst, fantastiskt kul att

nästa generation i kungafamiljen nu är här. Jag vet hur 

förunderligt det är att få barn. Därav; mycket glad idag. 

Så fint att Daniels känslor är "all over the place"; jag förstår precis! 

OCH; så kul att ett helt folk (nåja, delar av) tycker att detta föranleder 

prinsesstårtkalas :) Fira så ofta det går.

Tycker jag.  

En glassig dag

Även om vindarna var riktigt hårda på toppen i morse,

blev det en riktigt glassig dag i backen.

Strålande sol och fint före.

Och allra mest, fantastiska små fart-dårar i backen; barnen.

Skidåkningen är inte precis som förr, då man liksom körde på

för sin egen skull. Nu åker man med barnen och på deras villkor.

Det blir alltså en hel del"fin-åkning".

Å andra sidan, helt otroligt att kunna åka på från toppen

och hela vägen ner, med så pass små barn.

En sådan glädje att se dem ha kul och hitta skidåkningen.

Hä ä vackert till fjälls

Det är vackert i fjällen. 

Och det är en ENORM glädje att 

få åka skidor tillsammans med sina barn!