Ny koreografi

Var fjärde, femte vecka är det dags för ny koreografi till dancepassen.
Då gäller det att den kreativa andan faller på, annars blir det inget nytt pass.
Oftast gör den i alla fall det, på ett eller annat sätt.
Inspirationen kommer såklart från musik, sinnesstämningar, något steg eller en cool rörelse man sett....
När grundtonen för passet är satt och den röda tråden funnen, skall allt sättas ihop så att det blir en bra mix av klurigt & följsamt. Stegen skall komma i en följd så att övergångar känns naturliga och självklara.
Helst ska det finns någon liten del som känns helt ny och som en utmaning; nåt man inte klarar på en gång.
När allt stämmer på pappret, skall det nötas in och brytas ner.
Det räcker inte med att jag kan koreografin, jag måste också kunna lära ut den på ett enkelt och bra sätt så att man kan ta till sig stegen och hålla pulsen uppe. Allt detta utan ord!
Med andra ord blir jag stående framför spegeln i timmar var fjärde onsdag. Repa, repa, repa.
Oftast är det lite knaggligt" första gången med en ny koreografi.
Oftast går jag hem och ändrar några små saker så att det ska bli bättre, roligare och med flyt nästa gång.
Idag är det nytt, nytt, nytt.
Ny musik och ny koreografi.
Jag har just dansat i två timmar.
En timme kvar.
Sen dance.
Lets go :)  

Valloxen halvmara!

Morr!

Nästan varje vecka ! kommer patienter till oss efter en rejäl vals inom vården, med allt vad det innebär; vårdcentraler, husläkare, specialistläkare, utredningar, röntgen, scanning, prover, tester, mm.
Patienter med symptom som tex huvudvärk, ofta "kronisk", yrsel, axelproblem, knäproblem, handledsproblem etc, som är fullständigt utredda och sedan släppta med kommentaren "vi hittar inget fel, kolla gärna med en Naprapat."

I vissa fall, påfallande ofta, kan vi hjälpa med en behandling på 30 minuter. EN behandling! I vissa fall krävs det några fler behandlingar.
Är det inte ett förfärligt resursslöseri, både för vården och den enskilda människan, att lägga så mycket tid, energi och pengar, på något som kan ha en sådan enkel lösning?

Självklart är det bra och i många fall nödvändigt att en fullständig utredning sker först, men ett samarbete skulle spara mycket.

Jag tänker på studien som nyligen gjordes, där patienter i kö till operation av olika besvär, erbjöds Naprapatbehandling under sin väntan. Dryga 60% valde, efter Naprapatisk behandling att avstå sin operation, då de blivit av med sina besvär.
Det är enastående, tycker jag. Varför Naprapati inte är en självklar del i vården är för mig ofattbart.

This year I will try not to....

http://www.trynotto.com.au/#

Vad ska Du försöka att inte göra i år?

Måndags-pepp

4-ishov

För precis en vecka sen var jag färdig.
Färdig med Nike-helgen efter att ha jobbat fredag, roat mig lördag & söndag, bott på hotell dessutom städat undan efter hela balunsen.
Också FÄRDIG i kropp och själ; inifrån och ut, utifrån och in.
Så trött, slut, värkande och öm.

Idag är det söndagkväll igen, och jag är inte alls trött :)
Så oerhört skönt en med fri helg.
Efter att inte kunnat träna alls måndag, tisdag, onsdag & torsdag pga en uppsliten gammal "krigsskada",
var jag lycklig som ett barn på julafton över att allt funkade i fredags.
Ett fantastiskt muskelpass med kommentarer som "vidrigt" etc efteråt, gav mersmak.
Några intervaller på löpbandet och två korta styrkeintervaller kändes mer än bra.

På lördagen dags för årets första jogg ute, en Alsikerunda fick det bli.
Tyvärr fick det bli gå-springa, då skadan gjorde sig smärtsamt påmind. Men, fint väder och fågelkvitter :)
Avslutade löprundan inne på form med två styrkeintervaller. Skönt!
Kul att se så många där på en lördag; Johan och Kristina bla; Åsa med sällskap och många fler.

Idag har vi varit på kalas på fyrishov för att fira Nike som fyller 4 år. Mys! Bad, hopp, sim, tårta, fika, bastu, ut, slut.

Alltid när jag kommer dit, dyker tusentals gamla minnen upp; jag är ju uppväxt där, i 50-metersbassängen. Jisses så många timmar jag spenderat i den poolen. Fram och tillbaka, på längden och bredden. När jag började träna på fyris, gick jag i femman, och bassängen hade ett stort tält över sig vintertid. Man gick till bassängen i en tältkorridor genom en luftsluss på slemmiga, gröna mattor. På våren togs bubblan av i Maj. Då var det KALLT att träna. På hösten sattes den på i September. Då var det också KALLT. Men på somrarna var det härligt att träna utomhus i sol och vackert väder. I alla fall är det så jag minns det; sol och fint och alldeles underbart!

När jag slutade simma på riktigt, gick jag i tvåan i gymnasiet. Allt som hänt från det jag började till det jag slutade är något jag är oändligt tacksam för. Alla vänner, upplevelser, lärdomar och resor. WOW!

Idag kom jag att tänka på det enda dopingtest jag varit kallad till. Jag, min kompis Eva och även Tessan. Ja, ni vet, Alshammar.
Kissa i mugg medan någon tittade på. Det gick fint för mig. Men inte för Eva, hon hade just varit på toa.
Doping-teamet bjöd på öl för att man skulle bli mer kissnödig. Så där satt vi i en och en halv timme, längst bort i simhallen, där vattnet från bassängen skvalar som allra mest ner i kantrännorna, och drack öl och pratade om allt mellan himmel och jord, mest killar, och väntade på att Eva skulle bli kissnödig.
Ett ganska fint minne; ett av många.

Men titta här då. Är det inte våren som är på intåg?

 

Tack!